I natt var jag helt säker på att förlossningen skulle sätta igång. Hade en krampliknande känsla i magen/ryggslutet och gick och la mig med min varma vetekudde och en Alvedon. Men sedan hände ingenting. Morgonen kom och värken var borta. Hade ingen aning om att det skulle kännas såhär innan. Föreställde mig mer att det skulle starta som en blixt från klar himmel. Förväntingar och längtan har vuxit så stora, det är nästan jobbigt att "gå och vara förberedd" varenda vaken timme på dygnet. Så istället böjar man/jag koppla av och tänka på annat. Det är till och med så man börjat undra om bebisen har bosatt sig där inne i magen. Och då har jag inte ens gått över tiden än... 

I eftermiddag/kväll ska jag lyssna på julmusik, försöka ta det lungt och inte bli rastlös.